Denna mail kommer vara min sista utväg att slippa falla tillbaka till mina ätstörningar. Jag har idag blandad anorexi, bullemi och ortorexi. Detta är svårbehandlat eftersom jag faller tillbaka men kan inte förbereda mig för varje situation. Allt började för 14 år sen när min mor började säga åt mig att banta och att jag börjar bli tjock (53 kg / 160 lång). Jag insåg då att jag egentligen inte var normal (tränade på elitnivå så minst 7 pass i veckan) och åt lite som det var. Nu började jag kräkas efter att jag åt något onyttigt i rädsla för att gå upp i vikt. Detta beteende rullade på tills jag var 22 kanske 23 och jag träffade min (pedagogiska) far som sa att jag inte såg hälsosam ut längre. Vägde mig då och jag hade gått upp till 88 kg! Då dubblade jag min träning med milen varje dag och tänkte jag skulle springa halvmaran 4 månader senare. Jag började kräkas så fort jag åt något och om jag åt något för att hålla nere mina kalorier. Jag rasade i vikt och kom ner till 62 kg vid halvmaran. Därefter så försökte jag äta igen och började hetsäta och gick upp till 66 kg och hatade mig själv för att jag inte lyckades bli smal och göra min familj stolt. Jag las in på ätstörnngsklink där de bara ville bli av med mig så fort som möjligt och jag ljög om att jag inte kräktes längre.

Nu är jag där jag är i dag - träffat ny kille och vill klara av att äta normalt utan att tänka på mat i alla former från det att jag vaknar tills jag går och lägger mig. Jag vill inte belasta honom med alla mina okontrollerde tankar även om han et om mina ätstörningar.

Idag har jag ätit frukost lunch proteinpulver innan träning och middag samt julgodis (som jag ångrar sjukt mycket och vill kräkas). jag fattar inte varför jag ska vara så jävla svag för godiset jag ska ge bort det. Det går inte att ha hemma fa fan fan!!! jag hatar mig och min svaga sida!!!!! Någon som kan ge mig tips för hur jag ska göra för att bli hel och kunna ge honom hela mig???